Första meningen:
Det finns så mycket jag skulle vilja berätta.
–
Baksidestext:
Det finns så mycket jag skulle vilja berätta. Hur mycket jag tycker om My och hur viktig hon är. Att ingen någonsin kommer kunna ta hennes plats. Men hur säger man till någon som snart ska dö att de inte får dö? Jag kommer inte klara mig utan My. Det går bara inte.
När Moas bästa kompis får cancer och dör, är det som om Moa också gör det. Hur ska hon kunna leva vidare när My är borta? Det gör så ont att Moa inte orkar känna någonting längre. Och hon orkar absolut inte höra alla fråga henne hur hon mår.
Till slut är det de som hon varit mest arg på, som får henne att bestämma sig. Hon måste livet leva.
Läs också Den som måste döden dö, boken om Moas bästa vän My.
–
Kommentar:
Moas bästa kompis My får cancer och dör. Då är det som att Moa också gör det för hon kan verkligen inte förstå hur hon skulle kunna leva vidare när inte My finns längre. Det gör ont, hon är arg, hon är ledsen och hon vill verkligen inte att alla ska fråga hur hon mår hela tiden. Snarare är det så att det är för jobbigt att känna något över huvud taget. Hon är arg på My som valde att tillbringa tid med Hannes, och på Hannes som tog Moas sista tid med My. Hon är arg på mamma och pappa som hela tiden frågar om hon vill hitta på något eller hur hon mår. Annars tassar de på tå runt henne och det är också jobbigt. Är det som de säger? Att hon måste livet leva? Fastän hon inte alls vill?
Den som måste livet leva är systerbok till Den som måste döden dö och jag skulle säga att den här bör läsas som nummer två även om de så klart kan läsas fristående. Men det finns någon slags tröst och säkerhet i att ha läst Mys bok först innan Moas. För Moa överlever. Det gör inte My.
Persongalleriet är lagom stort och håller sig egentligen till Moa, några klasskompisar, klassföreståndaren och Moas familj tillsammans med några små inhopp från andra. Jag tycker om att det blir som att Moa är mer eller mindre självisolerad och kikar in på alla andra från sin plats utanför gemenskapen.
Linda Wahlund har i den här berättelsen lyckats hitta en fin blandning av hopp och förtvivlan. Det är rått och det är ärligt, men det är aldrig hopplöst. Jag tycker om att Moa verkligen får känna alla känslor. Hon får vara skitförbannad och ledsen, men också glad (och förskräckt över att hon är glad när My inte finns längre) och hoppfull. Jag tycker om den relation hon bygger upp med Hannes och jag tycker om de små tillbakablickarna och glimtarna från personer som finns med i Mys bok.
Språket passar målgruppens ålder och det är rått, ärligt och hoppfullt. En fin bok för den som måste överleva utan den där andra viktiga bredvid sig. För att känna att man inte alls är så ensam som det känns.
–
Betyg: 4/5
–
Titel: Den som måste livet leva
Författare: Linda Wahlund
Omslag: Li Söderberg
Format: Inbunden
Serie: Den som måste #2
Förlag: Speja förlag
ISBN: 978-91-89333-72-7
Ålder: 12–15
Antal sidor: 197
Språk: Svenska
Utgiven: 2022
Här kan du hitta den: Adlibris, Bokus
*
Läs också:
Recension av Den som måste döden dö
Marias Bokhylla 