Linnea Dunér älskar historia och har skrivit den tredelade Vargatider-serien, om tre systrar i slutet av 1800-talets Sverige. Utöver att ha skrivit böckerna har hon också löst det mesta praktiska runt dem och gett ut dem på eget förlag. Jag hade möjligheten att ställa några frågor till Dunér via mejl.
Berätta lite, vem är Linnea Dunér?
En kreativ, drömmande människa med alldeles för många idéer och alldeles för lite tid. Jag bor i skogen med mina katter och kaniner, men har även särbo och två söta bonusbarn.
Du flyttade ut till ett torp i Morgongåva från en större stad, hur kom det sig?
Sedan jag var ganska liten har jag vetat att jag vill bo på landet. Jag älskar djur och natur och fina gamla hus. Jag flyttade direkt till torpet från föräldrahemmet i en Stockholmsförort och det var bland det bästa jag gjort. Förutom det redan nämnda tycker jag om att bo i ett mindre samhälle. Det blir så mycket mer personligt. Jag som kan vara ganska tillbakadragen har haft lättare att knyta kontakter och ”ta för mig” här än jag skulle ha haft om jag bott kvar i Sollentuna.
Dit inga vindar når har precis släppts som ljudbok, och är den avslutande delen i Vargatider-serien. Den handlar om de tre systrarna Dalin och deras olika livsöden i Sverige på 1870-talet. Har du en speciell förkärlek till att skriva mer historiskt än nutid, eller blev det just det temat mer av en slump?
Jag älskar historia. Det är min verklighetsflykt. Att förlägga berättelserna i en annan tid ökar min känsla av att befinna mig i en annan värld när jag skriver. Miljöerna öppnar för romantik och dramatik. Nutida miljöer inspirerar mig inte alls på samma sätt. När jag någon gång skriver nutid märker jag att jag gärna drar till med extrema, rent av groteska liknelser och karaktärer, helt enkelt för att vanlig samtida vardag är för tråkig att berätta om. När jag skriver historiskt får jag dessutom lära mig en massa spännande saker om hur vi levde förr!
När jag har läst de tre delarna i serien, Det sjunger i isen, Högt flyger fåglarna och Dit inga vindar når har jag reagerat på vilken gedigen research som måste ligga bakom för att få det så trovärdigt som möjligt. På din hemsida har du tips till den som vill skriva historiskt. Vad skulle du säga är det allra viktigaste att tänka på för den som vill skriva en berättelse om vad som hände förr?
Att skriva historiskt trovärdigt och korrekt blir viktigare för mig för varje bok. Det är roligt med research, men frustrerande när historiska fakta sätter käppar i hjulet för dramaturgin. I Dit inga vindar når hade jag i alla fall tur – en viss järnvägssträcka invigdes bara dagar innan mina karaktärer behövde utnyttja den!
Det är svårt att säga en sak som är allra viktigast, men hur karaktärerna tilltalar varandra är något som gör stor skillnad för känslan och trovärdigheten. Jag tycker också det är viktigt att inte använda uppenbart moderna ord, i synnerhet i repliker.
Vargatider-serien är utgiven på ditt eget förlag, Humle förlag, och du gör det allra mesta själv som jag förstår det. Vad skulle du säga att det finns för fördelar och nackdelar med att ge ut böckerna via eget förlag istället för att bli utgiven av någon annan?
Jag är glad egenutgivare och skulle inte gärna byta mot traditionell utgivning (möjligen för någon enstaka titel eller ett visst format).
Några fördelar är att jag har full kontroll över hela processen, att boken får en längre livstid (jag kan fortsätta marknadsföra den och trycka nya upplagor och format så länge jag vill, medan större förlag ständigt ger ut nya titlar och rear ut eller makulerar de gamla), att jag själv får all förtjänst och att det är roligt och lärorikt.
Nackdelar är att jag själv får ta den ekonomiska risken, att jag får stå för hela marknadsföringsbiten själv och att det är svårt att få in boken hos större bokhandelskedjor. Å andra sidan bör även traditionellt utgivna författare ägna sig åt marknadsföring och det finns heller inga garantier att ett etablerat förlag lyckas sälja några mängder av en bok.
Det gäller att vara ärlig mot sig själv med vad man klarar av att göra själv och till vilka bitar man bör ta in hjälp. Jag arbetar även med layout och grafik, så jag har gjort allt själv utom korrekturläsningen, där jag tagit hjälp av personer i bekantskapskretsen som arbetar med språk. En del fel har smugit sig in ändå, oftast p g a dumma sista minuten-ändringar.
Ibland får man kompromissa. Med en större budget hade jag nog anlitat en professionell redaktör – då hade kanske inte Dit inga vindar når blivit så fasligt lång! 😉 Man får helt enkelt göra så gott man kan utifrån sina kunskapsmässiga och ekonomiska förutsättningar.
Vilken del av egenutgivningen skulle du säga är roligast, utöver själva skrivandet?
Det är nog de andra kreativa bitarna, formgivningen av omslag och inlaga. Men framför allt är det projektet som helhet som är roligt, att gå steg för steg från ett tomt Word-ark till en pall full med böcker redo att skickas ut i världen.
Har du några nya bokprojekt på gång just nu? Eller kommer det någon ny novell? Du har tidigare gett ut novellen Midsommarafton. Tycker du att noveller eller långa romaner är svårare att få till bra?
Jag har planer på en ny fristående roman i medeltidsmiljö, men tyvärr har jag inte hunnit börja skriva än. Det har varit mycket både jobbmässigt och privat den senaste tiden. Men jag har med en novell i en antologi som förhoppningsvis kommer ut innan året är slut.
Jag får nog säga att romaner är svårast, på så sätt att de kräver mer research och planering. Det är fler trådar som ska knytas ihop. Men romaner är också det jag tycker bäst om att skriva. Då får jag fördjupa mig mer, lära känna karaktärerna bättre och leva länge i min värld.
Vad gör du när du inte skriver?
Jag är timanställd i två olika svenskkyrkliga församlingar, där jag arbetar med, webb, annonser och trycksaker. Jag håller också på med liknande arbetsuppgifter som egenföretagare. Inte minst hjälper jag andra egenutgivare med delar av processen.
På fritiden tycker jag framför allt om att pyssla i trädgården och sy, mest historiska kläder. Under tiden rullar nästan alltid en ljudbok.
Om du hamnade på en öde ö och till enda sällskap hade med dig någon karaktär från dina böcker/noveller, vem skulle du välja och varför?
Då måste jag säga Ulv, eftersom han är bra på att klara sig utanför samhället. Efter nästan tio år tycker jag att vi borde vara tillräckligt avslappnade med varandra för att även kunna ha glädje av den varandras sällskap, trots att vi båda kan ta lite tid på oss innan vi börjar öppna oss för nya bekantskaper.
Och sist men inte minst, vad har du för fantastiska läsupplevelser som du skulle vilja tipsa om?
Åh, det finns många! Selma Lagerlöf och systrarna Brontë är mina all time favourites. Bland nutida svenska författare som skriver historiskt vill jag nämna Maria Gustavsdotter, Ida Andersen, Erika Olofsson Liljedahl, Anna Laestadius Larsson och mina kära granne Michèle Glatthard. Annars läser jag allt möjligt, feelgood, spänning, fantasy, klassiker … Några av årets bästa romaner hittills är Olga Tokarczuks Styr din plog över de dödas ben, Lars Myttings Systerklockorna, Maj-Gull Axelssons Jag heter inte Miriam och Frida Hallbergs Vald av vargar.
Tack, snälla, för att du ställde upp på en intervju och för dina svar!
*
Du kan hitta mer om Linnea Dunér och hennes skrivande på:
Hemsida
Författarsida på Facebook
Vargatiders Facebooksida
Instagram: (@linneaduner)
Läs också:
Andra författarintervjuer
Marias Bokhylla 