Netraya – Lovisa Wistrand

Första meningen:

Om några dagar ska jag dö.

Baksidestext: 

Netraya dör för tidigt, hon är bara nitton år, men när hon ska bli tilldelad sin dödsvärld gör hon motstånd och allt blir fel. Tillsammans med dödsanden Imorfes kastas hon in i en värld där allt vill förinta henne. På kort tid måste hon finna sin väg ut, för annars blir hon kvar för alltid. Netrayas mål är dock större än så: hon vill tillbaka till sin egen värld. Hon vill leva.

Imorfes enda uppgift är att ta Netraya till dödsvärlden som hon till varje pris vill undvika, och skulle han misslyckas möts han av ett öde värre än döden. Men när Netraya och Imorfes blir förälskade kompliceras allt.

Är kärlek värd att dö för?

Kommentar:

Lovisa Wistrand är verkligen en mästare när det kommer till världsbyggen. Det är väldigt detaljerat och jag lever mig verkligen in i miljöerna och berättelsen. Och är i mångt och  mycket ganska glad över att bara läsa om det och slippa vara med.

Det är lätt att känna igen Wistrands skriftspråk, tycker jag. Det är det inte bara miljöerna som är uttänkta och egna, utan även olika tidsmarkörer ändras. Tack och lov finns det en liten lista med i början av boken så det är lättare att hänga med i vad de olika tidsorden betyder. Det är inte så att jag inte hänger med i berättelsen utan att hela tiden ha koll på tidsorden. Berättelsen är skriven på ett sådant sätt att jag förstår ändå när det är bråttom eller inte. Dessutom är det lätt att känna igen en Wistrand-karaktär när man har läst ett par böcker. I de böcker jag läst av författaren hittills har det varit ganska tydliga drag åt bitska kvinnliga huvudkaraktärer som har mycket skinn på näsan och som är väldigt sarkastiska och ironiska i sitt sätt.

I början av boken störde det mig lite att Netraya är så väldigt lik Iszaelda från Alvblods-trilogin (och Imorfes är inte långt ifrån Atares heller) men ju mer jag kommer in i boken och hur allt skiljer sig i övrigt, desto mindre tänker jag på likheterna.

Det är inte ett särskilt stort persongalleri egentligen, och det är skönt att slippa ha koll på så många karaktärer samtidigt som det är helt nya världar och helt nya ord. Jag gillar Netraya, och jag gillar Imorfes med. Men ibland vill jag bara skaka om dem och säga åt dem att sluta vara så himla löjliga. Skulle aldrig göra det dock, för är det två jag inte vill ha emot mig är det nog de här två. Jag gillar också att det börjar lite som en askungesaga  när det kommer till Netraya och hennes familj och att jag också får lite tankar mot Bröderna Lejonhjärta i och med att Netraya förändras efter döden.

Det är en lättläst och snabbläst bladvändare som är indragande och spännande redan från första sidan. Vändningarna är snygga och i mångt och mycket oväntade. Och jag älskar slutet. Det är helt fantastiskt.  Det skulle inte göra mig något om det kommer en fortsättning på berättelsen, även om också känns färdig. Det är inga röda trådar som lämnas ofärdiga men jag vill veta mer. Vad händer med Netrayas familj, speciellt hennes syster? Och vad händer med Netraya när allt tar slut? Jag vill veta nuuu!

Betyg: 4,5/5

wp-15881784036493245928295921595237.jpg

Titel: Netraya
Författare: Lovisa Wistrand
Omslagsillustratör: Karem Beyit
Format: Danskt band
Förlag: Whip Media
ISBN: 
 978-91-88945-84-6
Antal sidor: 377
Språk: Svenska
Utgiven: 2020

Här kan du hitta den: Adlibris, Bokus, Cdon, Omnible

*
Läs också:

Alvblodstrilogin
Recension av Drakviskaren
Recension av Demonviskaren

Messenger-duologin
Recension av OBS: Flirt
Recension av OBS: Synd

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.