Första meningen:
Under en stjärnklar himmel en kall vinternatt i februari, bevittnar en tonårskille sina två vänner jaga en ung man över Länsmanstorget i Göteborg.
–
Baksidestext:
Bankomatmordet kallade media det, men vad var det som hände egentligen på Länsmanstorget i Göteborg den där kalla februarinatten?
Philip är en helt vanlig 24-årig kille, om man bortser från det långa, tuperade håret, silverstjärnorna under ögonen och den svarta kajalen. Poprockstilen som Philip bär upp är viktig för honom, precis som favoritbandet Broder Daniel. Det är hösten 2009 och han är hemkommen efter två månader i Los Angeles där han inlett en romans med makeup-artisten Ashley. Utöver sitt arbete på hemtjänsten är det böcker, konserter och festival med vännerna som gäller. Philip är van vid att hans utseende väcker olika reaktioner. Jävla emo! får han höra ibland, men det är inget han bryr sig om. Det är sådant som händer, men ingen skulle någonsin tro att fördomarna och hatet kunde gå längre än så.
Pojken med stjärnorna är baserad på verkliga personer och händelser. Det är en gripande berättelse om kärleken i ett kompisgäng och hur det är att leva inom en subkultur som vuxen, tills allt förändrades den där söndagen på alla hjärtans dag.
–
Kommentar:
Jag blir så fruktansvärt förbannad och upprörd av den här boken, av bra anledningar. Att få följa en skönlitterär skildring av det som hände vid det som felaktigt kallats för ”bankomatmordet” är ett fantastiskt drag av författaren. Det är verklighetsbaserat blandat med påhitt och det är självklart svårt att veta vad som har hänt på riktigt och sådant som tillkommit för berättelsen skull, för någon som inte är insatt. Däremot tycker jag inte att det gör något, det gäller ju att välja att läsa det som en skönlitterär bok, och inte en faktauppradning.
Ändå sitter jag här, förbannad. Förbannad på hur det kan bli när vi inte accepterar de som är annorlunda mot vad vi själva är. När vi antar att det är det vi anser som vanligt, vettigt och normalt som får styra in alla andra i ”fel”, ”äckligt” och något som inte spelar någon större roll. På slutet, när själva mordet sker, blir jag helt kall inombords efter att ha läst mördarens lättvindighet till det som skett. Som om det bara handlade om en limpa bröd.
Jag gillar Philip väldigt mycket, han känns som en helyllekille som bryr sig om alla han känner samtidigt som han vågar gå sin egen väg. Kompisgänget verkar också väldigt härligt, och jag gillar Romeo och Julia-historien mellan normisen Liam och Sara från kompisgänget. Jag tycker att det ger ett extra djup till historien om hur det där med utseende och tillhörighet faktiskt kan vara svårt att få ihop, trots att man tycker om varandra. Handlingen är däremot lite trögflytande och går mellan att vara på eller mellan fester mest hela tiden, men i och med att det blandas lite med både hur Liam och Simon tänker och dessutom mellan olika personer i kompisgänget så blir det inte så uppenbart.
I en värld där vi går från motgång till motgång när det kommer till att främja och acceptera olikheter kan den här boken kanske vara en liten väg in. För det kanske kan vara lättare att läsa om krig som förs på grund av olika kläd-, musik- och livsstilar istället för sådana som beror på religion. Det kanske kan så ett frö i hur urbota löjligt det är att hata någon baserat på hur hen ser ut. För det är det jag känner jag läst klart. Så urbota fånigt och så förjävla onödigt. Ett liv som inte hade behövts släckas, om bara andra var lite mer öppna för dem som inte är som de.
Språket passar genren och även om det kanske kan tänkas vara lite mycket svordomar för gemene man på sina ställen tycker jag inte att det gör något. I det här fallet tycker jag att det ger karaktärerna en större personlighet.
–
Betyg: 3,5/5
–
Titel: Pojken med stjärnorna
Författare: Mirre Sennehed
Omslagsfotograf: Jenny Croon
Format: Häftad
Förlag: Idus förlag
ISBN: 978-91-7577-798-6
Antal sidor: 353
Språk: Svenska
Utgiven: 2018
Här kan du hitta den: Idus förlag, Adlibris, Bokus, Cdon, Omnible
Marias Bokhylla 