Livstjuvarna – Linda Andersson

Första meningen:

Ljuset var skarpt, blixtrande vitt.

Baksidestext: 

Vem känner sig egentligen redo för döden när man är sexton år gammal? Inte Mariell i alla fall.

När Mariell dör i en bussolycka tillsammans med resten av sitt basketlag kan hon inte skaka av sig känslan av att det inte var meningen. Vilse i dödsriket bestämmer hon sig för att försöka ta reda på vad som egentligen hände. Driven av viljan att ta sig tillbaka till de levandes värld ger sig Mariell ut på en hisnande och farlig resa igenom ett dödsrike där ingenting är vad det utger sig för att vara, och där folk sällan säger hela sanningen förrän det är för sent.

Är Mariell verkligen redo att offra evigheten för en livstid?

Kommentar:

Vilken nytänkande idé kring vad händer egentligen efter döden och hur ser dödsriket ut? I Linda Anderssons version finns det olika delar av dödsriket som man kan besöka, man kan tänka det man vill så får man det så länge det behövs och det är inte mycket man inte får göra. Men det man inte får göra, det straffas och det straffas hårt. Dessutom är inte alls allting så lugnt som det verkar. De Kunniga verkar bete sig lite som de vill, och kanske vill de absolut inte att Mariell ska göra som hon vill?

Mariell känns verkligen som en tonåring i hur hon beter sig, pratar och inte alltid tänker på konsekvenserna (om man ska generalisera lite, inte alla tonåringar fungerar ju så såklart). Jag tycker att det här är en av Anderssons styrkor, hur hon har utformat sina karaktärer på ett sådant sätt att det är tydligt vem som är vem och jag behöver inte en massa anföringssatser utan jag förstår utifrån replik vem det är som säger det. Jag gillar också Bibbi, och tycker om hur olika de här bästa vännerna verkar vara.

Det är ett lagom stort persongalleri, en del som kommer förbi i periferin men ingen onödig finns medräknad. Jag gillar att det är Mariell som får vara i så stort fokus och jag gillar alla vändningar och twister som kommer med henne och hur hon fungerar tillsammans med dödsrikets regler. Det är bra blandning av personligheter och åldrar, och jag är nog ändå lite förtjust (skräckblandad förtjusning är nog en bra beskrivning) i Gräshäxan. Mariell är en väldigt stark kvinnlig huvudkaraktär och det är kul att se sådana, även när de är väldigt unga. Sådana förebilder behövs.

Språket är bra och passar genre och ålder. Ibland kan jag tycka att det blir lite mycket upprepningar och inre monologer, men det är ändå inget som stör min läsupplevelse. Handlingen intensifieras hela tiden och i slutet kan jag inte lägga ifrån mig boken utan måste bara veta hur det slutar.

Flera gånger funderar jag på hur allt ska lösas, men det knyts ihop väldigt bra och jag blir mycket nyfiken på hur det ska gå för Mariell i fortsättningen.

Och omslaget, hörni! Hur vackert är inte det?

Betyg: 3,5/5

20190618_172152226648362254174901.jpg

Titel: Livstjuvarna
Författare: Linda Andersson
Format: Häftad
Förlag:  Visto förlag
ISBN: 
  978-91-7885-037-2
Antal sidor: 366
Språk: Svenska
Utgiven: 2019

Här kan du hitta den: Visto förlagAdlibris, Bokus, Cdon

 

 

 

Annonser

En reaktion till “Livstjuvarna – Linda Andersson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.