Skrapsår – Marcus Löfblad

Baksidestext: 

Skrapsår vill ta oss genom mörkret och ut i ljuset.Den vill öppna våra inre rum och få oss att välja kärlek och medkänsla istället för hat och egoism.

Med diktsamlingen Skrapsår hoppas författaren kunna förmedla en ljusglimt till sina läsare. Titeln syftar på den smärta vi kan råka ut för, men som ännu inte har lyckats förgöra oss. Målet är att samla erfarenheter för att förhoppningsvis kunna landa i en inre frid. Vi har alla olika förutsättningar men vi bör göra så gott vi kan.

ta inte inte människornas väg
välj ditt hjärtas väg
det är den som ska följas
den leder dig alltid hem

Kommentar:

Jag tycker om dikter när de griper tag i mig, får mig att känna något (kan egentligen vara vilken känsla som helst som den frammanar på grund av sitt innehåll). När Marcus Löfblad skriver sina mer melankoliska texter, de ledsamma och de som skänker eftertanke, tycker jag att han har ett helt annat flyt och en ton som jag blir väldigt tagen av. Framför allt tycker jag om ”Min bästa vän” och ”Människa” men också ”Höstsnurr”. Det är då Löfblad får med mig i rytm, takt och ordval som jag blir fast och förtjust.

Skrapsår är absolut en läsvärd diktsamling och det som fascinerar mest tycker jag nog är hur olika ämnen som tas upp och hur olika stilar Löfblad skriver på.

Jag fastnar inte alltid, det gör jag inte. Det tror jag till viss del beror på att jag har någon slags bestämd känsla av ”vad en dikt ska vara” från skoltiden, och det passar inte alltid Löfblads alster in på, men också till viss del för att jag inte alltid hittar min egen känsla i ordvalen och stilarna, tappar rytmen och när jag faller ur blir jag istället störd. Dessutom kanske det inte är en bok att sträckläsa, utan att sitta och bläddra i och fundera lite över. Smaka på dikterna lite längre och låta dem skänka eftertanke.

Något jag tycker om är att den är uppdelad i olika kortare ”kapitel” där olika teman tas upp. Det blir lättare att plocka upp den och leta efter dikter som passar humöret om dessa är samlade på ett ställe. Det roliga för mig i det var att det blev tydligt för mig vilka delar jag tyckte bäst om. Där kommer alltså det här melankoliska, lite ledsna, kanske världskritiska och då fastnar jag.

Det allra bästa var absolut att jag var tvungen att ta ett kort på dikten ”Hej” och skicka till en kompis för att fråga om inte det lät som om dikten var skriven om mig. Hon höll med (men det är ändå okej att säga hej till mig). Här nedan följer Marcus Löfblads dikt ”Hej” (s.53).

Hej

du sa oväntat hej
men heja är inte min grej

till kontakt säger jag blamkt nej
jag känner inte dig
du känner väl inte mig

bor nästan grannar
men gemenskap är inte heller min grej
tänker inte bjuda på något
är dessutom blyg och introvert

snälla du
hälsa aldrig mer på mig

Betyg: 3/5


20190121_1944245544685649560486697.jpg

Titel: Skrapsår
Författare: Marcus Löfblad
Omslag: Marcus Löfblad
Illustrationer:
Isabella Löfblad
Format: inbunden
Förlag:  Ebes förlag
ISBN: 
  978-91-88187-41-3
Antal sidor: 113
Språk: Svenska
Utgiven: 2018

Här kan du hitta den: Adlibris, Bokus, Cdon

 

 

 

Annonser

En reaktion till “Skrapsår – Marcus Löfblad

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.