Författarintervju – Josefine Sandblom

7314_KLARJosefine Sandblom är östgötatjejen som skriver humoristisk, sexig feelgood med karaktärer som svär som borstbindare. Bok nummer två i serien är beräknad att utkomma i höst på Mima förlag, som har tagit över Josefines författande.

Din första roman på förlag, Kalla mig Amanda, har precis kommit ut i pocketformat och i höst kommer uppföljaren – Han är min. Kan du berätta lite om din serie? (Själv skulle jag beskriva det lite som Sex and the city möter småstadssverige och med mer modern sociala media).

Det är sällan jag läser litteratur där jag känner att karaktärerna uttrycker sig på sätt som liknar mitt och mina vänners. Jag vill ge oss en röst. Mina huvudpersoner är kvinnor som vågar stå upp för sig själva och varandra, som i ryggraden bär det starka systerskap vi behöver för att överleva i dagens hårda klimat. Med frispråkig humor och värme bjuder jag även in till den gemenskap som finns i en småstad.

Hur kommer det sig att du valde att placera händelserna i din hemort, Motala?

Ett uråldrigt knep för att skriva verklighetstroget är att gräva där man står. Jag kan Motala, har arbetat flera år inom olika lekland, och inte minst så har jag en järnring kring mig med kvinnor som gör allt och lite till för mig, om det behövs.

Innan har du gett ut några alster i egen regi. Vad ser du för skillnader och fördelar/nackdelar med de olika utgivningssätten?

Jag njuter fullt ut av att kunna koncentrera mig på enbart skrivandet nu, att förlaget tar hand om hela utgivningsprocessen. Det är kämpigt som fan att vara egenutgivare, där du stångas mot fördomar och inte minst en ekonomisk kollaps. Dock får du naturligtvis en större del av pengakakan om du skulle lyckas på egen hand.

Vilken av böckernas större karaktärer skulle du säga är mest lik dig, och varför? Dessutom, hur många av dessa personligheter är tagna ur verkligheten?

Kvinnorna i serien är ett rafflande hopkok av mig och mina bästa vänner, ingen är en rakt av tagen personlighet utan delar av oss finns i alla karaktärer. De otrogna männen i Kalla mig Amanda finns däremot, och promenerar runt bland oss. Skrämmande många kvinnor har kommit på mina boksigneringar och namngett personer de tror ligger till grund för historierna.

Blir det fler delar i Motala-serien, eller har du andra projekt på gång?

Det kommer att bli en tredje del, men den finns än så länge bara i form av synopsis. Jag har en annan bok jag vill skriva också, och jag har en inre brottningsmatch kring vilken bok som ska skrivas först. Min största utmaning är att få tiden att räcka till då jag jobbar med någonting helt annat om dagarna.

Hur ser din skrivprocess ut, i korta drag?

Mina första romaner skrev jag egentligen bara rakt upp och ner som tankarna kom, hade ingen som helst plan över vad som egentligen skulle hända. Det är fantastiskt roligt att låta fantasin flöda på det sättet, men det tar också väldigt lång tid att bli klar. Nu för tiden jobbar jag strukturerat, skriver först synopsis som jag sedan broderar ut tills jag vet vad som ska hända i varje kapitel. När jag har en färdig plan sätter jag mig ner och hamrar fram min historia. Det finns fortfarande utrymme för ändringar, såklart, men de stora penseldragen måste sitta där innan jag sätter igång på allvar. Då stänger jag ner mina sociala kanaler och köttar tills råmanuset är färdig. Efter det dricker jag skumpa med min man och mina vänner, firar milstolpen innan jag går vidare till redigeringen, som är den bästa biten med att skriva romaner. Det följer ett par varv med testläsare, vilket är oerhört nervöst men också kittlande. Innan dess har ingen fått läsa en enda rad och det är här jag får veta om jag har någonting som funkar. Har jag haft avtal med förlag så har de tagit över efter detta. Manus går då genom redaktör och språkkorr, innan inlagan ska sättas. Under den här tiden läser vi flera gånger. Och sen igen när boken ser ut som en bok. Som en bok! Och snart därefter är det en sådan på riktigt!

Vad klarar du dig inte utan när du skriver?

Snacks. Ja jävlar, snacks. I mängder.

Vad har du för styrkor och svagheter som författare?

Min styrka är definitivt att jag har ett hårt pannben. Det är tyvärr även min svaghet. Jag sätter oerhört hårt press på mig själv att leverera inom tidsramar som det oftast bara är jag själv som har satt upp. Det gör å andra sidan att jag jobbar jäkligt hårt och intensivt. Jag försöker intala mig själv att jag står pall för det mesta, men kan samtidigt bli ohyggligt ledsen över en dålig recension.

Vilka är dina bästa tips för wannabe-författaren?

Det finns egentligen bara ett; skriv. Ingen kommer att göra det åt dig.

Du är en storläsare också, vilken är din favoritgenre och läser du alla sorters format?

Jag föredrar pocket, eller ljudbok när jag inte har tid att sitta still. En hel del deckare blir det, men helst kör jag gladspåret med feelgood, chicklit och romance. Känner mig som en robot som alltid upprepar orden; jag vill bli kåt eller glad. Men det är precis så det är.

Och sist men inte minst, vilken är den bästa bok som du har läst, och varför?

Jag är fenomenalt duktig på att blanda ihop böcker, antagligen för att jag läser så väldigt mycket. Kan inte ge ett svar med bara en bok. Men min svenska favoritförfattare är Peter Barlach. Hans serie om Caroline är helt jävla oslagbar. Älskar den karaktären, hon är så cool

*

Mer om Josefine hittar du på hennes hemsida: JosefineSandblom.se

Läs också:
Min recension av Kalla mig Amanda
Andra författarintervjuer

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.