En kaninhistoria – Thomas Årnfelt och Nicolas Krizan

Handling:
Tänk dig en kanin. Nej, inte så där. Det där är en hare. En kanin med långa öron. Nu när du tänker på en kanin, tänk dig då att den bor vid 18:e hålet på en golfbana. Galet, jag vet. Vet du vad som skulle göra det ännu mer konstigt? Jo, en kanin som samlar på golfbollar.

Till sin hjälp har han sin vän ekorren Kevin Montenegro. Om det inte vore för den där Klubbmästaren så skulle Kaninen, som inte heter Engelbrekt, och Kevin ha det ganska fridfullt. Men Klubbmästaren håller på att träna till klubbmästerskapet. Hur skall det gå när bollarna verkar försvinna vid 18:e hålet hela tiden?

Kommentar:
Tänk er valfri Nalle Puh-film. Ni vet hur de brukar börja: berättaren berättar vad som ska hända och pratar med någon av karaktärerna och de ifrågasätter varandra. Släng också in A.A. Milnes gamla klassiska böcker om Puh där varje kapitel har en liten notis om vad som ska hända i kapitlet. Har ni tänkt er det? Okej, bra. Ge nu den här tanken ganska mycket socker så att det blir uppspeedat och lite mer crazy. Då har ni tanken bakom Årnfelts bok.

Det här passar säkert oerhört bra som en högläsningsbok för lite äldre barn. Jag kan tänka flera av klasserna som jag har haft som skulle älska den. Som egenläsningsbok för mig blev det lite … spretigt. Inte historiemässigt, det är en jätterolig historia. Men att ha både berättarrösten, läsarrösten och historien i huvudet blev lite … kluvet.

Jag är nog mest förtjust i de små beskrivningarna av kapitlen. Att ha ställen där det står ”vari kaninen blir blöt” eller för den delen en lång harang om varför det förra kapitlet egentligen var onödigt är jätteroligt, men så är jag väldigt förtjust i Milnes böcker om Puh också. Det kanske är därför jag kan dra så många länkar dessa verk emellan.

Språket är lättsamt och roligt, berättaren skämtar med sig själv och den högläsare som inte har problem att förställa rösten för att ibland läsa lyssnarens möjliga synpunkt kommer att ha jätteroligt med sig och sin lyssnare medan man läser. Det finns också oerhört mycket man kan prata om med sin lyssnare – får man skjuta kaniner hur som helst? Är det schysst av Klubbmästaren att låta barnen sitta på en bänk medan han tränar? Vem i hela friden är egentligen Engelbrekt och varför är han inte en kanin? Ni ser, mängder med bra frågor som man kan samtala kring.

Jag gillar Nicolas Krizans illustrationer, de passar väldigt bra till historien (han har också illustrerat Mamman och den lilla draken av Sofi Poulsen som man kan hitta recension på här).

Det här är Thomas Årnfelts barnboksdebut (läs recension av hans bok för mycket äldre personer, Den som söker, här) och det tycker jag att han klarar med bravur. När mina barn blir stora (om ca 7 år sådär) tror jag att den här fortfarande håller, för det är en tidlös historia. Och då kommer vi ha jättekul tillsammans medan jag förställer min röst för att passa in, och de kommer att tycka att jag är precis sådär knäpp som man ska vara.

20180326_133642.jpg

Titel: En kaninhistoria
Författare: Thomas Årnfelt
Illustratör: Nicolas Krizan
Förlag: Sofi Poulsen förlag
ISBN: 978-91-982787-0-5
Ålder: 9 ->
Antal sidor: 126
Språk: Svenska
Utgiven: 2018

Här kan du hitta den: Adlibris, Bokus, Cdon, SofiPoulsen.se

Annonser

2 reaktioner till “En kaninhistoria – Thomas Årnfelt och Nicolas Krizan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.