Kalla mig Amanda – Josefine Sandblom 

Första meningen: Naken, men högst besmyckad.

Handling:

En skämtsam vadslagning tre kvinnor emellan mynnar ut i en blogg, vars syfte är att sätta dit otrogna män. En kaskad av förolämpande inlägg och foton över vilka som lurat dem tar plats på nätet. Förhoppningen är att upplysa männens respektive om deras förehavanden, men också för att varna andra för samma bottennapp. För att undgå att bli avslöjade gömmer sig kvinnorna bakom en gemensam pseudonym, med leklandsarbetande Lilly som skribent till inläggen.

Tvåbarnsmamman Viktoria har på kort tid blivit både ensamstående och arbetslös. Hennes vänner propsar på att hon ska ge sig in i dejtingdjungeln på nytt, och för att få slut på deras påfrestande tjat bestämmer hon sig till slut för att gå till närstrid med männen som Motala har att erbjuda.

När kvinnornas vägar korsas går det mesta åt helvete.

Kommentar: Vilken käftsmäll det här är! Man bör inte vara pryd när man läser den här boken, och det inget att sticka under stolen med för tonen sätts ju egentligen i bokens första mening. Innan första kapitlet är slut har vi avhandlat ganska många ämnen (något jag känner igen från mina egna tjejgäng) och tonen är hård men hjärtlig.

Den här hårda men hjärtliga tonen är genomgående för boken och personerna pratar med varandra ungefär som jag och mina kompisar gör. Det gör att jag känner en gemenskap med (framför allt) Lilly och Marie, men även med de andra, som jag inte har gjort i andra böcker jag läst. Självklart tycker jag då också om språket, för det är ungefär som jag själv uttrycker mig. Det här betydde också att jag i stort sett sträckläste boken, så gott det gick med tre barn under tre år hemma.

Jag måste erkänna att jag inte djupläste sexscenerna och det har mest med mig själv att göra. Dels är jag faktiskt inte van vid att läsa sexscener och då åker skämskudden fram och jag vågar heller inte, men dels berodde det på att jag läste medan jag ammade, och då kändes det fel. Inget alls mot vare sig genre, stil eller författaruttryck alltså.

Extra kul är det såklart också att boken utspelar sig på ”hemmaplan”. Jag har 30 minuter till Motala, har jobbat där, letat hus där, haft spelning där, varit där varje år för Vätternrundan (min sambo cyklar, jag har inte tappat all sans än men jag har uppträtt där med en flashmob under 2017 års upplaga) och legat på akuten där. Det blir ju extra kul när man känner igen omgivningarna till viss del.

Det här är helt klart en bok jag skulle rekommendera till alla … okej, jag kanske inte skulle sätta den i näven på, och ha bokcirkel med, min svärmor men i övrigt så. Det är humor, men med bakomliggande allvar. Om man skulle starta en sådan här blogg, vilka är det som skulle ses som värst egentligen – de otrogna männen eller de som hänger ut dem? Skratta först, eftertanke och kontemplation sedan – vad mer kan man begära egentligen?

Betyg: 5/5

Titel: Kalla mig Amanda
Författare: Josefine Sandblom
Förlag: Bokförlaget SOL
ISBN:  9789188611031
Antal sidor: 292
Språk: Svenska
Utgiven: 2017


 

Annonser

One thought on “Kalla mig Amanda – Josefine Sandblom 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s