Sist på kakan – Fredrik Backman sommarprat

Lagom tills att alla andra börjar fundera på jul och liknande vinteraktiviteter fick jag en lucka att lyssna på sommarpratare och jag valde självklart Fredrik Backman. 

Jag måste erkänna att jag inte är överlycklig över när den här luckan valde att infinna sig men det var bara att go with the flow. Annars brukar våra bilresor 80 mil upp till mina föräldrar vara ett tillfälle när vi lyssnar på sommar- och/eller vinterpratare men jag vet också om att min sambo absolut inte har någon annan relation till Fredrik Backman och hans böcker förutom att han vet att jag fullkomligt älskar dem (och numera även Fredrik, efter sommarpratet, men det kommer jag till) och att jag faktiskt inte ville lyssna på just Fredrik med någon annan.

Jag fick ungefär som jag ville. Tillfället infann sig ca kl 02.00 en natt mellan en måndag och tisdag i oktober 2017. Det var ju samma år i alla fall. Tvillingarna och deras föräldrar (alltså jag och den där sambon som inte förstår att han bör läsa Fredrik Backman) är inte sams. Vi tycker att det vore trevligt om de ville ligga och sova själva och de tycker att det är Sveriges sämsta idé och jag är inte helt säker på att vi vinner (Det här skrev jag alltså mitt i natten i natt, vill bara tala om att de sov i sin säng mellan 5.30 och 8.00). Så medan jag satt med det barn som var vaket för sekunden så lyssnade jag på Fredrik Backman. Och blev ännu mer förtjust. 

Nu är jag ingen tonåring, vilka han ändå riktade sig till. Jag är 30 år. Men min spontana reaktion är att jag vill lyssna igen och igen och igen. Det kan ha lite att göra med att jag är skittrött men jag tror inte det. Jag vill lyssna igen och igen för att det gav mig tröst. Jag vill skriva ner alla råd och förhoppningsvis våga börja skriva. För det var faktiskt hon som slutade, tonårigen.

För det är ju just det där jag har tänkt – alla andra vet vad de håller på med. Alla andra är så himla bra på grejer och här kommer jag och är medelmåttig, som bäst. Rent rationellt förstår jag att så inte är fallet. Rent läsmässigt vet jag att jag inte tycker att alla författare är bra, eller att alla böcker är bra. Men det finns där ändå. Alla andra kan. Det är egentligen en oerhörd tröst att någon som jag själv tycker kan det så väldigt bra, inte heller vet vad han gör.

Tack Fredrik för att du fick ett litet frö att gro. Jag hoppas att de tänker låta dig sommarprata varje år så att du har blivit lite klokare. Min inre, oerhört osäkra, tonåring tackar dig lite försynt.

Annonser

2 reaktioner till “Sist på kakan – Fredrik Backman sommarprat

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.