#metoo

Under de senaste dagarna har mitt flöde på facebook översvämmats av statusuppdateringar med #metoo som är till för att uppmärksamma hur stort problemet med sexuella övergrepp och trakasserier mot kvinnor är.

Först tänkte jag att det räckte med de som redan hade uppdaterat och att jag inte behövde. Sen insåg jag att jag visst gjorde det.

Jag har varit relativt skyddad, så vitt jag vet. Jag kommer inte ihåg och det gör att jag inte kan säga så mycket om min skolgång men där kommer jag i allafall inte ihåg så mycket av ”boys will be boys” men det hände garanterat ändå. Jag kommer ihåg hur vi lekte ”kramleken” under lågstadiet men att en av pojkarna alltid pussades fastän man inte ville.

Sedan är det främst på internet jag råkat ut för det fram till vuxen ålder (och mycket senare också). Sexchattar, med väldigt privata frågor till en tonåring, kommentarer om ”min fina kropp” på Lunarstorm (det enda som syntes av kroppen var mina bröst) och liknande. Som vuxen på internet har det varit ont om penisbilder (tack och lov) men betydligt fler män som vill ha älskarinnor (deras fruar är såklart med på det), eller varför inte han som kan skriva med jämna mellanrum och fråga om han får runka till mina bilder.

Jag har haft butiksjobb där min manliga kollega fått frågan om jag kan ta ett skämt innan den (också) manliga kunden började prata om mina bröst.

Jag är skonad därför att jag inte är ute så mycket. De gånger jag har varit det har jag främst varit den som fightas för mina kompisar integritet. Jag har lekt flickvän till så många och puttat bort så många män och bett dem dra åt helvete. 

Men vet ni vad som är mest nedslående som insikt för mig?  Det har inget att göra med att jag har råkat ut för det, utan att de gånger jag faktiskt var ute och dansade och så vidare var ledsen när jag kom hem för att ingen gjorde något mot mig. Vad var det för fel på mig? Varför ville ingen dansa nära mig och varför fick inte jag känna deras händer på mig? Så jävla sjukt, så jävla dåligt. Till och med i låg- och mellanstadiet när en kille hade sagt: ”Jag har varit kär i alla tjejer i klassen förutom i Maria, för hon är min kompis” funderade jag länge på vad det var för fel på mig, som inte gick att bli kär i.

Ska man sen se till förhållanden kan jag nog inte räkna hur många gånger jag har haft husfridssex eller gjort något jag egentligen inte har velat i mina tidigare förhållanden. Ett av mina ex ville ha en tjej som tänkte själv och hade åsikter, tills han insäg att jag inte höll med honom om allt och då började försöken att få det att handla om mitt ”svaga” kön istället. (Det här stycket är till och med en redigering för att jag inte ”kom ihåg” det i det här sammanhanget.)

Och så sitter jag här, mitt i natten och tittar på den ena av mina döttrar. De är snart tre månader och jag är redan livrädd för vad de kommer att uppleva. Jag kommer att fightas igen, för dem, alltid.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s