Isvittring – Solveig Vidarsdotter

Första meningen: Frosten var inte långt borta.

Handling: 
Skoterparadiset Gäddede i norra Jämtlands fjällvärld drabbas av en ofattbar tragedi när vaktmästaren på ett elevhem hittar en tioårig pojke hängande i en snara från en takbjälke.

Det som först bedöms vara självmord visar sig snart vara resultatet av en hänsynslös gärningsmans vrede. Händelsen skakar om invånarna i den lilla byn, och för fältstaben som länskriminalen upprättar väntar en svår uppgift.

Poliserna Ingrid Kvarnberg och Erland Skogmo kastas in i en utredning där deras lokalkännedom inte alltid uppskattas till fullo av kollegorna från Östersund.

Misstankarna riktas åt flera håll och stämningen hårdnar – i synnerhet på elevhemmet. När sedan en person spårlöst försvinner och byborna tillsammans med polisen ger sig ut för att leta blir det tydligt för Ingrid att fler människor svävar i fara.

Kommentar: Deckare i bymiljö, och det fungerar hur bra som helst.

För mig som är uppvuxen i Strömsund, centralorten i Strömsunds kommun där både Gäddede och Frostviken finns var det väldigt roligt att få läsa en bok med igenkänning på olika gator eller orter/byar och sevärdheter (Hällingsåfallet bör alla åka och se på, helt fantastiskt vackert!) De flesta andra deckare som sker på mindre ställen, som Fjällbacka, har jag ju inte den relationen till. Men det fungerar ju uppenbart med mord på små platser också.

Egentligen tror jag att det fungerar med mord var som helst bara författaren kan skriva runt det och det kan Vidarsdotter. Personerna känns som om de passar in och de känns genuina. Till viss del kan jag störa mig på att många verkar beskrivas som omoderna och kufiska bönder, men där är det bara jag som är kräsen och inte heller överdrivet insatt i Gäddedes persongalleri.

Boken är spännande egentligen från första stund och som det står på baksidan riktas misstankarna åt en mängd olika håll, det finns många skummisar där uppe. Det är bra med en bok där man flera gånger som läsare tänker: ”Jahaaaaa” och sen visar det sig att det inte alls var så, hjärnan snurrar med på högvarv mest hela tiden. Jag misstänkte tidigt hur det stod till, men det var antagligen en ren lyckträff, men jag tänker ändå räkna det som en vinst.

Jag tycker mycket om polisen Ingrid Kvarnberg. Hon är stark i sin person samtidigt som hon brottas med problem som vem som helst kan ha. Även Erland Skogmo framstår som väldigt sympatisk trots sina, inte alltid helt politiskt korrekta, åsikter.

Språkmässigt är det här en väldigt lättläst bok med flyt i språket och flera gånger har jag reflexmässigt fnissat till och tänkt att det är typiskt sådant språkbruk som de skulle använda där hemma. Igenkänningshumor kan vara ganska viktigt ibland. Ett uttryck som jag tycker är otroligt underskattat men som dyker upp, det är att vara på ”pickalurven”.

Det här är en strålande början på en serie tycker jag, och jag ser fram emot kommande delar också.

Tack Lind&Co för recensionsexemplaret.

Betyg: 3,5/5

Titel: Isvittring
Författare: Solveig Vidarsdotter
Serie: Ingrid Kvarnberg – Erland Skogmo #1
Förlag: Lind&Co
ISBN:  978-91-7461-745-0
Antal sidor: 405
Språk: Svenska
Utgiven: 2017 (utgåva 2, original 2013)
Här kan du hitta den: Adlibris, Bokus, Cdon

20170714_114945

Annonser

One thought on “Isvittring – Solveig Vidarsdotter

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s