Det sjunger i isen – Linnea Dunér

Första meningen: En gång hade han älskat skogen.

Handling (taget från Adlibris.se):
De tre systrarna Dalin har levt ett lugnt och skyddat liv som döttrar till stadens kyrkoherde, men vintern 1869 förändras allt. Inez är på väg hem från grannsocknen när hon plötsligt befinner sig mitt i mardrömmen. Ensam och utlämnad till den skräckfigur hon bara hört ont om tror hon att hoppet är ute. Men efter hand börjar hon se människan bortom alla illasinnade rykten.

Samtidigt inser Inez att hon för första gången har möjlighet att fatta ett beslut om sitt eget liv. Men valet är inte enkelt. Hur hon än gör måste hon svika någon hon älskar. I och med Inez beslut sätts livet i gungning även för Elsa, som försöker hitta ett sätt att hantera sina skuldkänslor, och för Gertrud, som får se en ny värld öppna sig.

Det sjunger i isen är första delen i den fängslande Vargatider-trilogin. Det är en berättelse om kärlek, längtan och ensamhet och om att välja sin egen väg.

Kommentar: Historisk roman som utspelar sig under andra halvan av 1800-talet. Jag tycker väldigt mycket om den här boken men den framkallade så många olika känslor att det tog ett tag att läsa den. Dels beror det på att jag läser e-böcker på kvällstid innan jag ska sova, och om boken är alldeles för bra kan jag ju inte sluta läsa, men det var också flera gånger jag kände att jag inte ville fortsätta läsa för att jag var rädd för vad som skulle hända. Sista läsningen grät jag mig igenom. Jag var så ledsen och vill verkligen att det ska bli september så att del två kommer ut.

Ett problem som jag brukar uppleva med historiska romaner är att språket ofta inte verkar passa in i tidsepoken. Det innebär ju inte att författaren behöver skriva på gammal svenska men moderna uttryck eller sådant som inte fungerar kommer väldigt gärna in, eftersom författaren är en del av sin samtid. Det är inte ett problem i den här boken. Språket passar ihop med den tiden. Dialogerna verkar tidsenliga och relationerna personerna emellan likaså.

Ska vi se till personligheterna är det roligt att se dynamiken dem emellan. De tre systrarna Dalin är väldigt olika, och hanterar motgångar på väldigt olika sätt, men är ändå väldigt tillgivna varandra och beroende av varandra. Pappa kyrkoherden är precis sådär som jag tänker mig en kyrkans man på 1800-talet och hans fru är också ungefär likadan, även om jag önskar att hon fick mer plats. Hon känns lite som en bifigur i sammanhanget som finns någonstans i periferin men inte mer än så.

Jag känner själv att jag inte vill skriva mer än så här för att inte spoila för de som vill läsa, men det är en bok som är full av verklighet, känslor och historia. Del två kommer ut i höst, och den ser jag som sagt väldigt mycket fram emot. Om man gillar historiska romaner, då är det här något att läsa. Och är man en sån som skulle vilja ge historiska romaner en chans, men inte har vågat än så är det här en bra bok att börja med.

Tack Humle förlag för recensionsexemplaret!

Betyg: 4/5

Titel: Det sjunger i isen
Författare: Linnea Dunér
Serie: Vargatider #1
Förlag: Humle förlag
ISBN: 978-91-639-2238-1
Antal sidor: 381
Språk: Svenska 
Utgiven:
 2016

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s