Till min dotter – Malin Wollin

Första meningen: Jag föddes och råkade vara en flicka.

Handling (taget från Piratförlagets hemsida):
Det här är en bok om att inte leva upp till förväntningarna.

Att växa upp som tjej och ta för mycket plats trots att man bara försöker åka med.

Om att stå upp för någon som är utsatt och bli utsatt själv. Att göra bort sig när det är fest och om att råka bränna upp en ö.

Om att växa upp och bli kvinna och försöka berätta för sin dotter, och sig själv, vad man ska acceptera och vad man faktiskt ska bråka om.

Till min dotter är en berättelse om Stella och hennes väg från flicka till kvinna. Om att formas och att vägra formas. Malin Wollin har skrivit en intelligent berättelse som berör, som får dig att skratta men som ibland också är ett knytnävsslag i magen.

Kommentar: Det här är en redogörelse för hur det är att leva i patriarkatet för många! Och den får mig så arg.

Stellas liv är verkligen ingen dans på rosor. Hon tar för mycket plats, på platser där man inte får och har samtidigt panik för att hon blir tagen på, men inte blir omtyckt av någon. Att inte känna en sexualitet som man ändå inte får som kvinna, och undra var den har tagit vägen? Att helt plötsligt få bröst, men så är de inte alls sådär som de ska vara, utan alldeles för stora.  Att gå på fest och bli alldeles för full, och vakna av att värden försöker ta på en.

Om man läser andras recensioner skriver många hur rolig den här boken är. Det är den inte alls det. Visst finns det dråpliga inslag, men att påstå att man skrattar till den här boken är att ta i. För mig känns det lite som om det är de som inte alls har de här upplevelserna att vara alldeles för annorlunda och utsatt som tycker att det är kul hur det beskrivs.

Däremot är den viktig. Riktigt viktig. Wollin skriver växelvis om Stellas liv och uppväxt och växelvis vänder sig Stella (Wollin?) till sin tonårsdotter. Det är som ett läromedel för varför hon önskar sig saker för sin dotter. Och det är inte saker hon önskar sig, utan sådana saker som att dottern ska vara tillfreds med sina egna bröst, att inte acceptera att någon tar på henne på ett sätt hon inte vill, och andra sådana saker. Små råd längs vägen, eller överlevnadstips?

Jag själv, uppväxt på en mindre ort under 90- och 00-talen känner igen mig i mycket. Annorlunda. Det värsta var att undra varför ingen ville ta på mig när de petade på andra. Att det var så mycket fel på mig, att ingen ville ta på mig. Samma sak när man gick ut på krogen som vuxen. Att vara den som fick skydda kompisarna mot närgångna män, men att inte vara önskad på något sätt själv. Och vilken skam för att man samtidigt var så glad över att inte bli tafsad på men att undra varför i helvete man inte blev det.

Som sagt, viktig. Och Wollins språk är faktiskt i en klass för sig om man gillar den ironiska undertonen och rappa repliker. Och tankeställare.

Tack Piratförlaget för recensionsexemplaret!

Bild tagen härifrån.

Betyg: 3/5

Titel: Till min dotter
Författare: Malin Wollin
Förlag: Piratförlaget
ISBN: 978-91-642-0495-0
Antal sidor: 250
Språk: Svenska 
Utgiven:
 2016

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s