The Sign of the Four – Arthur Conan Doyle

Första meningen: Sherlock Holmes took his bottle from the corner of the mantelpiece, and his hypodermic syringe from its neat morroco case.

Handling (taget från Goodreads): As a dense yellow fog swirls through the streets of London, a deep melancholy has descended on Sherlock Holmes, who sits in a cocaine-induced haze at 221B Baker Street. His mood is only lifted by a visit from a beautiful but distressed young woman – Mary Morstan, whose father vanished ten years before. Four years later she began to receive an exquisite gift every year: a large, lustrous pearl. Now she has had an intriguing invitation to meet her unknown benefactor and urges Holmes and Watson to accompany her. And in the ensuing investigation – which involves a wronged woman, a stolen hoard of Indian treasure, a wooden-legged ruffian, a helpful dog and a love affair – even the jaded Holmes is moved to exclaim, ‘Isn’t it gorgeous!’

Kommentar: Det verkar som om man antingen tycker om böckerna om Sherlock Holmes, eller så gör man det inte. Jag tillhör kategorin som gillar dem. Det gör mig inget att det inte är som deckare idag där man ofta kan försöka lita ut förövaren och ibland också tillvägagångssättet själv. För mig är faktiskt något av charmen att man inte kan göra det i Sherlock Holmes-böckerna. Det innebär inte att jag inte försöker att räkna ut allt på egen hand, för det gör jag. Jag är bara mindre irriterad över att jag aldrig har rätt.

De tidiga böckerna om Sherlock Holmes behandlar ett fall, från att det kommer till Holmes och Watsons kännedom, fram till att det är löst. Det tycker jag i och för sig mindre om än de böcker som har många fall ganska kort beskrivet i sig, för det här sättet att ständigt veta att man inte vet något, blir lite mer kännbart när det är en längre text.

Däremot är den här lättare att försöka räkna ut än den första boken i serien, så det får man ju ändå ge Conan Doyle.

Det märks också att det är gamla böcker, för det är många saker som skrivs i dem som absolut inte skulle godtas idag. Är det en del av charmen? Nja. Det är en bild i hur man förr såg på människor, inte så mycket annat. Det skulle också kunnat fungera utan den kassa kvinno- och människosynen.

Betyg: 3,5/5

Titel: The Sign of the Four
Författare: Arthur Conan Doyle
Serie: Sherlock Holmes #2
Förlag: Feedbooks
Antal sidor: 115
Språk: Engelska 
Utgiven original:
 1890

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s