Första meningen:
”Det börjar bli dags för mig att gå …” mumlade mannen undvikande när han reste sig och sträckte sig efter sin resväska.
–
Baksidestext:
På en bakgata i Tokyo ligger det mytomspunna kaféet Funiculi Funicula. Det sägs att det där går att återvända till det förflutna genom att dricka en kopp av deras omsorgsfullt tillagade kaffe. Men en viktig regel måste följas: tidsresan behöver avslutas innan kaffet har kallnat.
I Innan kaffet kallnat får vi möta fyra personer som av olika skäl utnyttjar möjligheten att resa i tiden. Det ger dem insikten att nuet är viktigare än det förflutna. Precis som med kaffet bör varje klunk av livet avnjutas.
Toshikazu Kawaguchis romanserie Innan kaffet kallnat har sålts i över fem miljoner exemplar, är översatt till fler än trettio språk och har berört läsare världen över.
–
Kommentar:
Det lilla caféet Funiculi Funicula ligger på en bakgata i Tokyo och det sägs att den som känner ett behov av att åka tillbaka i tiden och uppleva något på nytt, har möjligheten att göra det precis där. Men det finns regler att följa, som att man inte kan nämna att man är från framtiden, man kan inte förändra något som händer och man måste dricka upp kaffet innan det kallnar för annars får det förödande konsekvenser.
I Innan kaffet kallnat får vi möta fyra olika kortare berättelser som alla utspelar sig på samma plats: Funiculi Funicula. Några av dem behöver svar på frågor de håller inom sig, andra behöver bara träffa någon igen för att inte gå under av saknad. Det som de alla har gemensamt är platsen och att de behöver någon sorts avslut för egen hand för att kunna gå vidare. Och ingen kommer tillbaka från sin resa utan att vara åtminstone lite förändrad.
Jag tycker om att det är en väldigt smal scen för den här boken. Det behövs inte mer då det mer är på det personliga planet som all utveckling och egentligen också handlingen pågår. Alla de olika fyra personerna får fundera på om det verkligen är viktigt att åka tillbaka och om det kan ge dem något även om det inte går att förändra.
På flera andra recensioner har jag sett hur läsare stört sig på att reglerna upprepas mest hela tiden, och det klart att som läsare förstår jag ju reglerna och har läst dem, men det är inte för mig de är viktiga att upprepa. Varje resenär är en ny person och behöver höra dem. Sedan kanske det inte skulle behövas skrivas ut, men samtidigt blir det som en påminnelse för mig att det inte går att ändra på det som hänt, utan bara hur jag väljer att se på det själv. Andra har också skrivit att Toshikazu Kawaguchi skriver läsaren för mycket på näsan genom att berätta exakt hur alla känner hela tiden och vad som händer och det är såklart en smaksak. Själv tyckte jag om det under den här läsningen då det faktiskt gör det lite lättare som läsning för mig. Det blir som att jag står bredvid dem under en teater eller ser dem på en skärm och känner exakt vad de gör istället för att behöva tänka själv.
Jag tycker att det är karaktärer som är lätta att känna empati med, att leva sig in i deras bakgrunder och öden och flera gånger under läsningen måste jag antingen torka tårarna eller lägga ner boken för att få lite andningsutrymme, även om jag ibland kan känna att alla karaktärer är lite ensidiga och kanske även lite stereotypa på vissa ställen. Bokens 239 sidor tycker jag är lagom för att det inte ska bli för mycket av samma resa hela tiden. Språket är okej och Dennis Johanssons översättning fungerar väldigt bra.
–
Betyg: 4/5
–
Titel: Innan kaffet kallnat (Original: Coffee ga samenai uchini)
Författare: Toshikazu Kawaguchi
Översättare: Dennis Johansson
Format: Inbunden
Serie: Innan kaffet kallnat #1
Förlag: Mius förlag
ISBN: 978-91-9887-142-5
Antal sidor: 239
Språk: Svenska (Original: japanska)
Utgiven: 2024 (original: 2015)
Marias Bokhylla 