Första meningen:
Jag kliver av bussen och drar efter andan.
–
Baksidestext:
Isadora har aldrig varit rädd för spöken. Hur skulle hon kunna vara det då hon växt upp i ett riktigt spökhus? Där bor hon med sin mormor och sin moster, och en massa osaliga andar och busiga vålnader. Hennes mamma försvann för fem år sedan och har inte hörts av sedan dess. Familjen håller sig för sig själva och främlingar är inte välkomna i huset, något Isadora tidigt lärt sig.
Men en dag förändras allt. En röd bil stannar framför deras hus och ut kliver inte bara Isadoras mamma, utan även en okänd man. Snart börjar oroväckande saker hända i huset. Någonting har stört spökena och när ett av dem försvinner inser Isadora att de alla är i fara.
Det är upp till henne att skydda sin familj och sitt arv. Men till vilket pris? Det här kommer att kräva mer av henne än hon någonsin anat.
Isadoras hus är en tankeväckande spökhistoria för slukaråldern.
–
Kommentar:
Isadora bor i ett hus som inte är som alla andra, tillsammans med sin mormor, sin moster, sin katt och en herrans massa spöken. Det är nämligen så att kvinnorna i Isadoras släkt har förmågan att se spöken, och verkar dra dem till sig. För Isadora är det inte konstigt eller jobbigt, även om det kan vara lite irriterande. Det är värre att hon inte vet var mamma är, fem år tidigare lämnade hon dem och bara försvann. Så Isadora tillbringar en hel del tid att fantisera om vad som ska hända om mamman hör av sig. Tills hon en dag får ett brev, och mamma kommer hem. Men det blir inte alls som Isadora tänkt sig, för mamma är inte ensam. Och snart verkar även spökena påverkade av att det har kommit in oönskat främmande i huset.
Isadoras hus är en spökhistoria för bokslukaråldern, men som synes kan även äldre läsare tycka om den, för jag är riktigt förtjust i den här. Det finns mycket att tänka på och diskutera om integritet och om att få vara sig själv och bestämma över sin egen person. Att allt inte blir som man tänkt sig, fastän man hoppats.
Det värsta för Isadora är egentligen inte att hon ser spöken, utan att hon inte kan berätta om det för omvärlden annat än när hon skriver berättelser i skolan. Istället för att ha kompisar som hon måste ljuga för, väljer hon att vara ensam. Och det stör inte henne särskilt mycket, utan det är mer jobbigt för de vuxna på skolan som försöker få henne att vara delaktig.
Jag gillar Isadora som huvudperson. Hon känns så stor samtidigt som hon känns väldigt liten. Alla hennes reaktioner kring att mamma återvänder tillsammans med en okänd pojkvän är förståeliga eftersom det inte alls blir som hon tänker sig att mamma kommer tillbaka, och dessutom förändras världen hon är van vid på bara några dagar. Hon får vara stark men samtidigt svag och sådär som man är i den åldern. I bakgrunden ligger hela tiden obehaget av att inte veta vad som händer eller varför, eller vad som kommer att hända sedan.
Språket är bra och passar väl för målgruppens ålder samtidigt som det inte är förenklat. Bokens 208 sidor är uppdelade på 34 kapitel plus en epilog, så det är lagom många sidor per kapitel, och textstorleken är också anpassad väl för målgruppens ålder.
–
Titel: Isadoras hus
Författare: Camilla Jönsson
Omslag: Mattias Norén
Format: Inbunden
Förlag: Idus förlag
ISBN: 978-91-8092-270-8
Ålder: 9–12
Antal sidor: 208
Språk: Svenska
Utgiven: 2024
Här kan du hitta den: Idus förlag, Adlibris, Bokus
Marias Bokhylla 